I förra veckan förärades det antroposofiska äldreboendet Vigs ängar i Köpingebro ett gästspel. Tillsammans med Maria Nilsson på piano framförde jag ett sommarprogram som vi gav namnet ”Intåg i högsommartiden”. (Inte en enda gång lyckades vi presentera titeln på programmet fullständigt rätt, så går det när man ska vara fyndig…)
Jag återupptäckte en av Evert Taubes vackraste visor; Sommarnatt. (  Det är den som börjar komiminfamnochlåtossdansahärenvalsminRosmariiiiii.) Sången är verkligen mycket fin om än något halkig som allsång betraktad.
För att anspela något på programtiteln sjöng jag också några sånger av Peterson-Berger, två riktiga tenor-glänsarsånger, vilket kan verka oklokt när man är mezzosopran. Men genom att ignorera höjdskräcken och tänka possesivt kunde jag faktiskt njuta av att vara tenor för ett tag.
Avslutningsvis ett citat ur sången Kajsas udde : ” Jag stoppar ner min penna och min sång, och det är mycket skönt att inget gitta. Om man är fågel eller fisk kan kvitta. Här är så skönt att bara stilla sitta när kvällen gör så vackra visor själv!”